Nu var det nytt år och allting. Dagarna är märkligt lika de som var förra året, är inte det konstigt? Jul och nyår förflöt alldelens lagomt, maten var som vanligt perfekt för en som älskar julmat över allt annat, paketen utmärkta, äntligen ska jag få testa på floating. Jösses vad skönt, jag kommer att älska det, och gör jag det inte kommer jag förmodligen ägna ett helt långt framtida blogginlägg åt att beklaga mig över det. Kommer du ihåg att jag i slutet av november drog till Kungs och mallar mig över att jag fått en personlig (håhåjaja!) hälsning ifrån Hovet? Under nyårsafton skulle man kunna säga att jag "tog igen" det jag missade då i november. Med råge! Bertil och jag firade nämligen nyår tillsammans. HEPP! Det bästa av hela nyårskaramellen var att jag faktiskt fick en pressent av Bertil (med fru) som han sparat till mig från Nobelmiddagen. Chokladbiten iform av en Nobelmedalj som tillhör vart och ett utav kuvertet till kaffet på självaste middagen och häftet som innehåller bordsplaseringen. Till mig! TILL MIG!! Jag blev så himla glad över det och själva gesten, att han tänkte redan då att det skulle vara lite (HA HA!) kul för mig att få det som minne där ifrån. Som sagt, det kompenserade mitt uteblivna slottsbesök i november ganska bra! Trevliga människor de där, Bertil och Nille. Det där var nog det mest uppseendeveckande (kan man skriva så?) jag hade att skriva om, tror jag. För annars flyter ju allt på som vanligt, dagarna idag är lika grå och rista som de var för några veckor sedan, inget nytt händer och jag sover fortfarande jävligt illa. Roligast idag var väl att Wilma köpte sig ett våffeljärn, det kommer gynna oss alla. Men hon ska ha med sig det när hon flyttar, helt okej med det, tycker jag. Så fick jag ett samtal från en inte så farligt orolig dotter, men än då, kunde jag gå över till mamma för att kolla läget och be henne ladda mobilen så man kan få tag på henne? Inga problem. I mars förresten, ska jag på Tommy Körberg tillsammans med Maria! Ni vet, han, inte så snygga gubben i rätt fula glasögon, han med RÖSTEN ni vet. Den Tommy ska jag få (få och få) lyssna på igen. För flera hundra kronorspän. Det kan jag ha och se fram emot i mitt lilla jävla mellanmjölksliv. GOD FORTSÄTTNING, FANS!