Om

Här kommer fortsättningen av det som är Jag och det som rör, berör och upprör mig. Här kan jag säga vad jag vill, och det gör jag också, men bara när jag själv har lust. Det är inte alltid det är just Dig jag pratar med, men lyssnar du så gör det inget, ofta är det skönt att bara ha någon att tjata ur sig hos.
Jag tycker om mig. Skitmycket! Jag tycker om andra också, precis lika mycket. Mig och de kommer jag kanske skriva om, men i första hand är det bara mig och mig och Jag. För här är jag Chef!
Väl mött!
//M.

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juni 2011

Tillbaka till bloggens startsida

En torsdag

En trosdag som denna vet jag inte vad jag ska skriva om, jag har rivit av det mesta, skitit i städ och disk som vanligt, hemmet gror igen, men vad gör väl det om hundra år? Jag vill tro att det är bra för barnens och mitt emunförsvar att vi bor så inihelvete skitigt som vi gör. Om 50 år vet vi svaret, om jag ska ångra mig. Eller inte!

Han sitter i soffan. Han gick från hus, till lägenhet till soffa. Töligt läge, kan jag tycka, det borde han med förresten, men han klagar inte. Inte mer än på att röven och benen fortfarande sover och att tabletterna inte gör verkan. Att det såsar och rinner ifrån såret på hakan är inte heller särskillt kul, men ont gör det iallafall inte. Tänk att de de spände upp honom så innibänken hårt att hela hakan är ett sår, inte illa vad de trodde han inte skulle kunna sitta still under narkos ;)

Jag är glad över att han är här, jag är glad över att vi hann bli sams innan och det tror jag han med är. Den dagen han kan klä på sig själv och göra något på egen hand, den dagen gissar jag att han kommer vilja fira med att åka hem till sig för en natt eller två, i ensamhet och framförallt TYSTHET! Här låter flickorna hela tiden, är det inte de, så är det deras sång eller musik, så att få vara lite ensam och ha det tyst omkring sig tror jag kommer stå hgst upp på hans To Do List.

Men nu tar vi det timme för timme. I soffan. Räknar ut hur snart nästa omgång tabletter ska få tas, rättar till selen och alla sjutusenhelvetesdretskarborreband som helvetesvästen sitter fast i ett läge så det blir avlastning, tjatar om mat och hur ont han har (JAG tjatar, han svarar som vanligt med det samma töliga svaret jag har hört i 4 år nu om hur han mår om dagarna, "Tja, det går föll".

Även om inte han själv tycket att tabletterna hjälper till mot smärtan, så märker iallafall jag det på honom. För han slutar prata när det gör för ont. Då sitter han bara där, det enda man kan höra ifrån honom är några pustar då och då. Men det är ju bra, då vet vi ju att han iallafall lever. En halvtimme efter tabletterna börjar han prata igen, skönt.

Iron Maiden imorgon. Jag vet inte om jag vill... JOJAGVILL! Men jag kommer inte tycka om att vara hemmifrån. Ungarna ska på vift de med, så han lär ju sitta i soffan och ... och..? OCH..? Och ha sig! Det kommer gå bra, det vet både han ochj jag, men....? den som är orolig är Alva, hon känner att hon kommer "få ta på sig" ansvaret och att dör han så kommer det bli hennes fel. Men vi har pratat en del och hon vet att han kommer klara sig bra, han vet att det finns telefonnummer till folk och fä ätt ringa om det händer något, han vet att han klarar sig bra.

........

För er som inte haft någon axeloppererad karl i närheten av er är förmodligen hela texten rätt meningslös och trist, men det kan jag lätt bju på ;)

Kärlek åt folket!!!

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Per Axel Henriksson

Allt gick bra. En operation som drog ut på tiden, men som förhoppningsvis kommer att bli ganska så bra.

Efter dryga 5 timmar på operationsbordet fick han reda på att efter alla plattor som satts in och alla benflisor som plockats ut,  kommer rörligheten som innan okyckan aldrig mer komma tillbaka... Det kommer bli hans stora sorg... Var det NÅGOT han ville operationen skulle göra för honom så var det just rörligheten han ville få tillbaka... Men nu komme det inte bli så, så då tar vi det för vad det kommer bli.

Vad tapper han är, MIN karl... Jo, han ÄR min. Det känner jag i hjärtat, och jag vill få ha det så! Klarar vi detta, så ska jag ta mig Käre Hilding se till å få bli gift.

Men sakta i backarna, röven har ju inte ens slutat att sova på honom än, och det var snart 8 timmar sedan han vaknade upp.

Så vi får se!

hejhej!

NU har sommaren kommit!

Och jag vill verkligen inte gå och lägga mig. Alls! Vilken underbar kväll... Men vad 17, det kommer flera, jag jobbar två dagar till, sedan är jag faktiskt ledig i fjurton dagar. Jag börjar längta fantastiskt mycket efter det nu, jag känner att jag är trött.

BILEN! Ja BILEN va. HURRAAAAAAA vad den är besiktigad, fin, snäll och duktig på alla sätt och vis, nu får och kan jag tuta och köra just som jag vill, ända tills nästa år.

TACK JOEL!!!!!!!!! Just nu  känner jag mig faktiskt lite kär i dig, bara så du vet!

Det var för övrigt grannen som var besiktningskille idag, det var perfekt och gick superbra, jag tror det som tog längst tid var när jag skulle betala med kortet. Det pep lite hej villt, jag tror jag blev för ivrig och så när jag fick grönt och skulle dra där ifrån.

Tacktacktackelitacktack!

Jag har nog fanimej Väses Bästa Bil jag! Tänk vilken tur jag har haft, jag är fortfarande så himla glad över att jag haft sådan tur som fick den.

Jag hart bra jag!

Imorgon ska vi operera. Det ser jag fram mot. Det ska faktislt bli jättespännande, synd det inte var under min semester, så jag hade fått vara med och kollat på hur de gjorde, för då kunde ju jag starta eget efter det, om någon annan skulle vilja få en lite snabbare behandling än dryga 9 månader menar jag.

Tvättstugan. Sedan nervrvning för att komma upp lk 5 i morgon för att vara på plats och öppna.

jag gillar mitt jobb!

Fast kvällar som denna gillar jag kvällarna tusan så myclet mer---------> Men det FÅR man göra!

Kram å hej. Imorgon ska jag skriva om allt bloooooooood! Om samariten får tid till det = )

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sommarspecial, del 2.

Ja, det var tredje grejen det. Vad var det ner nu då...? ja men det skulle väl vara det att jag har dåligt samvete över att han fixat så jag skulle få gå på min livs första, största, fräna konsert, Iron Maiden, på fredag, och han nu så snörpligt inte kommer iväg själv... Det vet jag inte hur jag ska hantera än, för jag tror att det blir lite roligt, men jag är inte helt säker ännu. Nu hoppas jag att det blir roligare än jag har en aning om, annars kommer jag bli dubblet så deppraverad. Äh, det KOMMER bli bra, det kommer bli SKITKUL, jag har ju som tur är min älskade LångaFarbror och hans LilaAnna med mig, så å kommer nog allt gå bra, de vet nog hur man ska göra, de har varit på StorKonsär förut, så jag får fråga dem. Jag kommer känna mig som lillasyster till dem båda, men det gör inget, jag kommer behöva det och de kommer fixa det galant.

Jag är nämligen LIVRÄDD, skitskraj och supernervös över nya sker som jag inte gjort förut... Då blir jag 5 år och anti. Anti Allt. Skippar hellre nya saker om jag är ensam och inte vet, än tar itu och gör själv. Kan inte förklara det där riktigt, men det sitter mest uppe i huvet, det vet jag. Och vet inte hur jag ska göra något åt det, eftersom ingen ändå verkar fatta hur jobbigt vissa saker faktiskt kan vara för mig.

Som att hitta en tid som passar alla på en förskola då jag ska boka utvecklingssamtal, som att veta hur jag ska göra för att lycka på en inskrivning till en bilbesiktning, att åka till en som jag inte vet vart den är är inte att tänka på om jag inte får vara några timmar iförväg på plats för att kolla hur jag ska göra och vart det är, tanka på en station d'är jag inte varit förut, hur fan ska jag veta hur pumpar och knappar funkar? Hitta till en operationssal utan vidare beskrivning eller införmation, VEM i vita kläder ska man fråga om hjälp? , papper som kan vara viktiga, HUR ska jag veta HUR viktiga de är? Tandläkaren, ska jag verkligen våga ta den tiden jag bokat när jag inte har en aning om hur mycket det kommer att kosta mig efter 7 år?

VARFÖR ÄR MITT LIV SÅ ONÖDIGT BESVÄRLIGT i så mångt och mycket????? Jag kan inte förstå det, jag förstår inte min egen oro alltid, och det blir ytterligare en börda... Kom för ihelvete inte och begär av mig att jag ska fixa att byta sladdar och kablar bakom tvn,,, jag FÖRSTÅR inte, prata med barna istället...

Ja Käre Hilding du.....! Sicken mestönt jag är, stundtals ett riktigt nervknippe...

Men IBLAND så är jag både Världens Tuffaste, Snyggaste och fränaste, IBLAND så är jag Världens Roligaste, Gladaste och Snällaste! e dagarna då jag känner mig sådan, å känner jag mig nöjd!

Då är jag som bäst!

MVH. TvåpattarMalin från Galenkopanna

Sommarspecial, del 1.

Jösses, det är lite mycket nu, måste jag nog tycka, det händer och är saker hela tiden, och jag verkligen avskyyyr att ha det så, för hå hinner jag liksom inte med att varesig hinna med, tänka eller fundera på hur man på bästa sätt ska försöka och hinna med att ta itu med alla saker som måstes göras.

Men tuttarna verkade hur friska idag som bara självaste den!! "Åh, vad mycket fin fettvävnad du har!" sa ena av dem. Jotack.., jag veeet, sa jag och försökte slänga ena patten på henne, för att hon skulle få känna på lite hur det är att gå omkring med dem hela dagarna. Men hon hann att flytta sig och fattade inte alls att jag skulle slå henne. Men här skarvade jag lite, men det fattade du va? Fast det hon sa om "mycket" och "fin" var sant.

För hon var å snäll så snäll, och jag tror hon förstod att jag nog trotts allt var lite skärrad och nervös, för hon tog mig i sin hand och ledde mig så  vackert dit jag skulle och hon talade å lent och fint mot mig hela tiden.

( Läser Per det här blir jag totalt VANSINNIG om han en gång till kallar det för "Svågerpoletik". Då kan han operera sin axel på egen hand. Eller så tar jag stygnen aldelens själv redan på fredag morgon, innan jag drar på Iron Maiden. Så det så.)

 

Så kom jag fram till StoraPattPlattarMaskinen. (Lät allt lite kul det där, gjorde det inte?!)

Jenny hade förberett mig på att få se de största tuttarna jag någonsin sett, men icke då! För när mjölken rann till under natten med barn nummer 1....... Jag hade HOPPAST på att få se större, eftersom Jenny peppat det lite, men hon fick bara rätt som mummer 2. Mjölk i bröst första gång hamnar fortfarande på Enorma Listan Nummer Ett. Ja det var ju fasansfullt, cirkusvarning, eller freek..? Vad vet jag, idag var det mest klämt, lite ont och undersökt på alla s'ätt och vis.

Frisk!!! (Förutom den där tiden till bröstkirurgen om 6 veckor, där de ska tala om en gång till för mig att jag har mycket och fin fettvävnad.)

Ja detta om en av sakerna som det varit lite mycket för mig uppe i hjärnan om nu på ett tag. Sen har vi det där med och om lilla bilen då. Den gick lite isönder igår igen påväg hem från tjejernas match, plötsligt visste jag inte vad som var mest akut och mest sönder, eftersom Wilmas knä hade brakat under en närkamp och hon fick bäras av plan och in i lilla bilen.

HUR skulle jag NU hinna få bilen lagad, hel och besiktigad en gång till, och hur skulle jag NU få mig och Wilma till akuten utan bil på självaste födelsedagen? Där friterades den myskvällen inne, kan man ju lugnt säga, eftersom vi slulle fritterat utav bara helvete i den så nyfådda fritösen, dagen till ära. Och söndagskväll, efter midsommar på akuten lär ju inte vara någon höjdare med ett litet knä, mindre än en knuten hand och utan FBK-tröja och förtur, tänkte jag.

Men vi fick skjuts in och efter ett par tre timmar hade vi hunnit utbyta både sjukdomstillstånd, skador och skratt tillsammans med övriga halta och lytta personer där inne. Vi hade för en gångs skull en jävlans flyt, medans röntgenplåtarna vilade, kom det in ett par trafikolyckor, så nog hade vi tur alltid.

Sen har vi en axel då... Men den vettefanken om jag ska säga så mycket om överhuvud taget, för det verkar inte bli bra alls det. Fast JAG är orolig!!! Fast det är mest över praktiska saker, med tanke på att patienten ska bo under mitt våld tills han kan klara sig själv med den välpaketerade högeraxeln...

Jag har hört så mycket om opererade axlar som inte är det minsta roligt alls, så därför är jag jätteduktig på att tänka på allt från smärta, till framknäppta tröjor till hur jag ska möblera för att lite ... Jag vet inte ens om jag ska gå in på toabestyren här... Så jag ÄR orolig! Och bra på att vara det.

Han tror allt ordnar sig, jag har en släng av panik och det ska jag tydlgen skita i för gräset blir klippt bara jag kör hem han och dottern en gång i veckan och jag rakar honom eller skiter i det. Gör jag bara det, så kommer allt gå så bra så. Men jag tror fortfarande att han kommer att ångra att han bara har t-skirtar med hårdrockstryck på. Men nu kommer jag inte säga mer om det. HÖR DU DET?

Det ska bli bra, detta!

 

Äldre inlägg